Lördag,
Dagen är totalt oplanerad, så vi får se vad det leder till. Eventuellt kommer flickorna hit senare så jag får lite sällskap i mitt ensamma tomma hus =)
Jag kom och tänka på en grej igår, men orkade inte skriva om det då...
It's all about changes.
Förändringar hit och förändringar dit. Vissa är rädda för förändringar, verkligen helt skräckslagna, men varför? Förändringar kan vara bra, absolut. De kan ge en nya perspektiv på saker och ting och helt enkelt förbättra sättet man lever på. MEN... det finns undantag. Det kan förändras till det värre - utan att man märker det själv förrän det är försent. Hur ska man förklara för någon, som tror sig leva världens bästa liv med världens bästa vänner, att den är påväg åt fel håll? Hur ska man kunna stå framför personen och säga;
jag känner inte dig längre?
Det går inte. Hur stark man än är, det går bara inte. Men hur ska man då få personen att inse vad som händer?
Livets stora frågor, huh? Och frågorna blir bara fler och fler...
Att stå där mitt emellan rätt och fel, och höra rop från båda hållen.
Samma person står på båda sidorna om en och säger att "den här vägen är min väg".
Hur kan man då själv avgöra vad som egentligen är rätt? Ska man stå upp för den gamla goda tiden och be personen öga mot öga att göra ett val, eller ska man istället skygga undan in i skuggan och låta personen passera efter eget beslut?
Frågor, frågor, frågor...
Vad seriöst det blev...? Haha, ovanligt. Men, ta det som ni vill. =)
Jag kom och tänka på en grej igår, men orkade inte skriva om det då...
It's all about changes.
Förändringar hit och förändringar dit. Vissa är rädda för förändringar, verkligen helt skräckslagna, men varför? Förändringar kan vara bra, absolut. De kan ge en nya perspektiv på saker och ting och helt enkelt förbättra sättet man lever på. MEN... det finns undantag. Det kan förändras till det värre - utan att man märker det själv förrän det är försent. Hur ska man förklara för någon, som tror sig leva världens bästa liv med världens bästa vänner, att den är påväg åt fel håll? Hur ska man kunna stå framför personen och säga;
jag känner inte dig längre?
Det går inte. Hur stark man än är, det går bara inte. Men hur ska man då få personen att inse vad som händer?
Livets stora frågor, huh? Och frågorna blir bara fler och fler...
Att stå där mitt emellan rätt och fel, och höra rop från båda hållen.
Samma person står på båda sidorna om en och säger att "den här vägen är min väg".
Hur kan man då själv avgöra vad som egentligen är rätt? Ska man stå upp för den gamla goda tiden och be personen öga mot öga att göra ett val, eller ska man istället skygga undan in i skuggan och låta personen passera efter eget beslut?
Frågor, frågor, frågor...
Vad seriöst det blev...? Haha, ovanligt. Men, ta det som ni vill. =)
Kommentarer
Trackback